Slutet på allt
Kategori: Saker som händer
De senaste veckorna har jag längtat och längtat och känt mig på gränsen att bryta ihop av längtan efter den här stunden. Stunden då jag är klar med jobbet och aldrig ska tillbaka dit, har lämnat in projektplanen i skolan och gjort den muntliga presentationen, och så slutligen spelat på Malmö konserthus med brassbandet. Imorgon ska jag åka upp till Stockholm. Stunden då allt är klart.
Jag har längtat mig sönder och samman efter det. Friheten och ljuset i slutet av tunneln.
Nu känns det... tomt.
Helt rimligt. Allt som fyllt mitt sinne och min vardag har tagit slut. Självklart känns det tomt. Pinne för pinne har min kära väntepotatis tappat alla sina taggar och står från och med imorgon bitti alldeles naken. Mycket visuellt.
Situationen nu är att jag inte har någon aning alls hur mitt liv ser ut om två veckor. Jag sa upp mig från mitt jobb, vilket är en lång och för min del känslomässigt omtumlande historia, så jag är arbetslös igen. Jag står fortfarande som reserv till den kurs i retorik jag hoppats på att få läsa, så det går inte att veta om jag har någon sysselsättning studiemässigt heller.
Det känns tomt, läskigt, stressande, och alldeles alldeles fantastiskt exalterande. Tänk vad fullt livet är av möjligheter ändå!
Den senare känslan försöker jag mata och nära och hålla fast vid när tomheten och otryggheten vill skrämma mig till att tro att jag aldrig kommer att kunna hitta vad jag vill göra egentligen.
Tack och lov för att jag mitt i all tomhet har brassbandet kvar. De kommer och räddar glädjen i mitt liv, precis som de gjort hela hösten.
