Arga mamman
Kategori: Bara en tanke...
Det sitter en mamma med sina två barn bakom mig på tunnelbanan. Barnen leker och tjuter och skrattar.
Och mamman skriker på dem, skäller på dem och ryter att de måste skärpa sig. Hon hotar med att hon kommer att gå av utan dem och lämna dem där, låta de gå hem ensamma. Hon säger att de aldrig mer kommer att få åka tunnelbana med henne och att de aldrig mer kommer att få nogger, glassen.
Det är ganska uppenbart att hon inte kommer göra verklighet av något av hoten.
Hon verkar skämmas över dem, hon vill få dem att bete sig moget genom att använda tomma hot och överrösta dem. Hur hade hon tänkt att de skulle kunna börja göra det, när hon själv inte kan behärska sig? Var ska de inspireras att bete sig på ett annat sätt än det de gör, när hon inte visar upp något annat alternativ?
Om hon nu skäms över att barnen beter sig som barn, borde hon skämmas över sig själv - hon beter sig mycket mer omoget, särskilt om man tar det i förhållande till ålder...
Hon kan ju ta och växa upp och lära sig självbehärskning innan hon begär att sexåringar ska låta bli att bråka och skratta tillsammans bara för att de råkar vara på en halvtom tunnelbana.
