Hjärnans Smörgåsbord - en buffé av spridda tankar

 

Jag har inte gjort den här bilden själv, jag hittade den just på Facebook, men den stämmer väldigt väl överens med vad jag tycker.

 

 

Är det något jag blir fruktansvärt provocerad av så är det den sjuka överkonsumtionen, som den som beskrivs här. Folk låter sig luras att tro att de på något sätt kommer att bli lyckligare av att ha ytterligare en pryl de faktiskt inte behöver. De verkar få någon kick av att köpa nytt, nytt, nytt. Försök inte påstå att de köper de här sakerna för att de behöver dem, det kommer jag aldrg att tro på. 

 

 

Konsumtionshets. Är det inte uppenbart att det inte håller? Att det finns något som heter miljöproblem som vi måste ta ställning till? 

Ärligt talat, jo, det är det. Det hade inte kunnat vara tydligare. Tyvärr har vi här i världen ju utöver den här förhatliga konsumtionshetsen också dess minst lika obehagliga kusin Kapitalismen. Det är så mycket som produceras bara för att någon bestämt sig för att det måste tjänas en massa pengar. Så vi matas hela tiden med budskapet att det hela tiden är något mer vi behöver. Något som vi absolut inte behöver, men som någon kan tjäna pengar på att producera och sälja.

Jag blir alldeles orolig i hela kroppen. Det är så dumt. Det är ett så värdelöst fokus. Det är inte det det handlar om, det som spelar någon roll här i livet.