Valthornets position i min liv
Kategori: Saker som händer
Jag vill verkligen ha ett nytt valthorn. All utveckling jag vill nå, all teknik jag vill förfina, all klang jag vill få till, allting blir så mycket svårare utan ett bättre valthorn än det jag har.
Jag är visserligen väldigt fäst vid mitt horn Shawn, men jag känner att det är den typ av relation som behöver ett avslut innan kärleken övergår i frustration och ångest. Vi har haft en fin tid tillsammans, men så snart som möjligt ska den ta slut.
Valthorn är något jag vill fortsätta med. Nu är jag helt säker på det. Från att ha varit en rolig grej vid sidan om trumpeten, tar hornet numera upp minst lika mycket tid och engagemang som den. Om någon frågar vad jag spelar för instrument så svarar jag "Jag spelar trumpet och valthorn", inte "Jag är trumpetare och spelar lite valthorn också", vilket för mig känns som en viktig skillnad. Jag kallar inte hornet för biinstrument och trumpeten för huvudinstrument, de är båda mina instrument rakt av istället.
Det trivs jag väldigt bra med.
Men det är dags att skaffa sig ett eget horn istället för skolans, och det ska vara ett horn i samma klass som min trumpet istället för något som bara duger så länge man inte har alltför stora ambitioner.
...
Här är en fin bild på mig och Lofus för att visa att jag absolut inte övergett henom för valthornens skull.
