Sista-kvällen-på-lovet-effekten
Kategori: Bara en tanke..., I korthet.
Jag vet att jag skrivit om det tidigare, men det är så komiskt och så tydligt det fenomen jag tänker på att jag tar upp det igen:
Varje gång jag har haft lov och står inför att börja skolan igen, så är det som att jag vägrar låta lovet ta slut. Jag drar ut på det i det längsta genom att stanna uppe sent. Verkligen sent. Efter jullovet förra året sov jag bara två timmar, för att jag suttit uppe i all oändlighet och insupit den sista ljuva känslan av lov, natt och frihet.
Det handlar inte om att jag inte vill till skolan, definitivt inte. Jag ser fram emot den, jag trivs verkligen bra där. Det bara blir så. Alltid.
"Ding-dong, klockan är halv ett" säger klockan i vardagsrummet.
"Tack", säger jag. "Jag tycker om nätter"
