Hjärnans Smörgåsbord - en buffé av spridda tankar

En sak jag funderar på till och från, till exempel på nu när jag verkligen borde sova, är det här med körkort. Jag bestämde mig en gång för att körkort ska jag inte ha, för bil är så omiljövänligt och bilar i stora äcklar mig. Jag har tänkt att det skulle till och med kunna bli en sorts ställningstagande, mot att det är så självklart att alla ska ta körkort att det ses som en del i att växa upp. Man skaffar bankkort, skaffar jobb, flyttar hemifrån och så skaffar man självklart också körkort. "Alla" gör det. 

Och det där har jag tänkt, att det verkar ju ganska onödigt. Körkort borde det väl ändå gå att klara sig utan? Jag skulle bli ett exempel på hur man klarar sig utan körkort, visa ett alternativ till det självklara i att ta körkort, har jag tänkt. Uppmuntra andra till att åtminstone fundera över hur nödvändigt det egentligen är med bil.

Allt av miljöskäl.

 

Men så kommer ju faktumet. Det stora faktumet. Att det är praktiskt att ha körkort. Det är praktiskt, för det går mycket fortare än att gå eller cykla. Det går att ta med sig mycket mer saker än om man åker buss. Man är mycket mer flexibel för man behöver inte tänka på väder eller tidtabeller. Och tänk om jag skulle hamna i en situation där jag skulle behöva köra en vän till akuten. Eller behöva ta mig snabbt till ett gig. Eller något annat, där det känns som att det krävs ett körkort. Vad gör jag då?

Litar på att någon annan i närheten har körkort?

Tar en taxi?

 

Skulle jag uppleva det som väldigt begränsande i längden att inte ta körkort?