Natten till idag ägnades åt något alldeles extra!

Mellan 10 och halv 1 stod jag och Louise, my partner in crime, och bakade kakor i så stora mängder att det inte ens gjorde något att en del ramlade av plåten inne i ugnen och dog. De överlevande fick följa med oss till skolan idag (efter att vi haft lite drama på djursjukhuset med en spyende katt), och skapa lite glädje i ettornas magar (kakorna kom aldrig i kontakt med kattspyan, garanterat)! 

 

 

Min förmåga att ge folk otroligt ocharmerande smeknamn gjorde sig också påmind, så nu har vi en etta som går under namnet Kräket i musikarkorridoren. Jag tror jag ska försöka glömma bort det namnet.