Barfotabarn
Ganska ofta får jag frågor om varför jag alltid går barfota. "Är det inte kallt?" har varit den vanligaste de senaste dagarna men annars är det allt ifrån försök att få mig att säga på mig skor till frågan om det är ett politiskt ställningstagande.
Att jag först slängde av mig skorna har inte en mer avancerad motivering än att jag som de flesta andra tycker om att gå utan skor på sommaren. Men kanske ser jag ett ännu större nöje i och får mer glädje av det än medelmåttet? Trots allt är det så få andra som väljer bort skorna att det verkar möjligt!
Det är faktiskt så att mina fötter inte tycker om skor. Eftersom de är smalare i hälen än framme vid tårna (tänk Kalle Ankas fötter, men mindre extremt, så fattar du vad jag menar) passar väldigt få skor riktigt bra. Det är helt enkelt obekvämt. Jag kommer ihåg när jag var liten och min stackars mamma tog med min till skoaffärer och jag inte var det minsta samarbetsvillig. Sko-par efter sko-par skapade en enorm leda för oss båda två. Gråt och dramatik. Varenda gång jag "behövde" skor.
Visserligen har jag vid det här laget vant mig vid skor. Obekvämheten har till största delen gått över. Men jag ser ingen anledning att ha skor på mig om det inte behövs! Tvärtom har anledningarna till att låta bli bara blivit fler och fler ju längre jag gått barfota. Så den som läser det här kan förvänta sig att det kommer mer om barfötter framöver - jag bara råkar tycka det är kul att skriva om. Vilket lustigt sammanträffande!
Isabelle säger:
Gud vilket fint litet inlägg! :) Jag vet inte om det är för att jag känner dig, men jag tyckte iaf att det var mycket underhållande och jag vill läsa mer!